Läskigt!

Ibland blir inte alltid dagarna som man tänkt sig. Vi fick lite avbokningar idag på eftermiddagen och då jag har lite tid att ta ut tänkte jag; perfekt då smiter jag en halvtimme tidigare. Men precis innan jag tänkte gå hem kommer min kund jag trodde hade avbokat. Jaja, då får jag ta den då. När vi sedan kommer ut till receptionen sitter en kund där och min kollega Helén är i telefon. Det tar inte många sekunder innan jag förstår att allt inte är som det ska. När jag fixat det sista med tidigare kunden ser jag till att kunden bakom receptionen kommer in i vårt personalutrymme. Helén är fortfarande i telefon. Jag pratar med kunden och han säger att han inte kommer ihåg något. Han vet inte om han har tränat, han vet inte om han har varit på jobbet eller om han har varit hemma innan träningen. Han vet inte vilken dag det är. Helén har under tiden blivit hänvisad till att boka en ambulanstransport. Anna tar hand om kunderna som kommer och går och jag ser till att inte lämna honom själv. Vi får inte tag på frun men dottern får vi tag på som sätter sig i en taxi till oss. Kunden har inga fler symptom "mer än" att han inte kommer ihåg, vilket jag upplever som riktigt läskigt. Tänk att du är någonstans och inte kommer ihåg hur du kom dit. Nu har han gått hos oss flera år, dock aldrig varit överviktig utan är smal, och han känner sig trygg med oss. Lite lättare att be om hjälp kanske men tänk om det hade skett på gatan? Ambulansen kommer och de pratar med honom och så småningom åker de iväg. Dottern kommer efter att de har åkt och ser bra nervös ut. Vi ser till att hon kommer iväg till SÖS. Hennes pojkvän är dock också på väg till SÖS för att avlasta henne. I allt detta så gäller det att komma ihåg att det finns andra kunder i lokalen. Några undrar säkert och det gäller att gå ut och berätta vad som har hänt. En timme efter jag slutat åker jag hem och är glad att jag endast fått jobba över och är så tacksam för att jag och de mina är friska och mår bra. Man vet aldrig var dagen slutar.