Läskigt!

Ibland blir inte alltid dagarna som man tänkt sig. Vi fick lite avbokningar idag på eftermiddagen och då jag har lite tid att ta ut tänkte jag; perfekt då smiter jag en halvtimme tidigare. Men precis innan jag tänkte gå hem kommer min kund jag trodde hade avbokat. Jaja, då får jag ta den då. När vi sedan kommer ut till receptionen sitter en kund där och min kollega Helén är i telefon. Det tar inte många sekunder innan jag förstår att allt inte är som det ska. När jag fixat det sista med tidigare kunden ser jag till att kunden bakom receptionen kommer in i vårt personalutrymme. Helén är fortfarande i telefon. Jag pratar med kunden och han säger att han inte kommer ihåg något. Han vet inte om han har tränat, han vet inte om han har varit på jobbet eller om han har varit hemma innan träningen. Han vet inte vilken dag det är. Helén har under tiden blivit hänvisad till att boka en ambulanstransport. Anna tar hand om kunderna som kommer och går och jag ser till att inte lämna honom själv. Vi får inte tag på frun men dottern får vi tag på som sätter sig i en taxi till oss. Kunden har inga fler symptom "mer än" att han inte kommer ihåg, vilket jag upplever som riktigt läskigt. Tänk att du är någonstans och inte kommer ihåg hur du kom dit. Nu har han gått hos oss flera år, dock aldrig varit överviktig utan är smal, och han känner sig trygg med oss. Lite lättare att be om hjälp kanske men tänk om det hade skett på gatan? Ambulansen kommer och de pratar med honom och så småningom åker de iväg. Dottern kommer efter att de har åkt och ser bra nervös ut. Vi ser till att hon kommer iväg till SÖS. Hennes pojkvän är dock också på väg till SÖS för att avlasta henne. I allt detta så gäller det att komma ihåg att det finns andra kunder i lokalen. Några undrar säkert och det gäller att gå ut och berätta vad som har hänt. En timme efter jag slutat åker jag hem och är glad att jag endast fått jobba över och är så tacksam för att jag och de mina är friska och mår bra. Man vet aldrig var dagen slutar.

Stolt syster!

I måndags hade jag äran att få delta i brorsans framläggning av examensarbete, "Growth made simple", i Linköping! Har aldrig sett Anders prata inför så mycket folk och han gjorde det suveränt tillsammans med Kristoffer, hans skrivkompanjon. De hade målet att slå rekord på hur många som kom och lyssnade på just deras examensarbete. Runt 180 personer kom! Helt fullt i föreläsningssalen. Jag hade aldrig pratat så naturligt som han gjorde. Och dessutom var det en pedagogik framläggning för en annan som inte förstår så mycket av ekonomi:)

Efter framläggningen gick vi närmaste och vänner för att äta och fira tillsammans. En kort anhalt för mig och mamma som skulle ta tåget tillbaka till Stockholm. Men desto mysigare att ses! Fick många tankar under framläggningen om mitt eget jobb så när rapporten är helt klar är planen att läsa den och förhoppningsvis kunna skapa tankar hos andra på huvudkontoret. Så nyfiken att se om det kan ge något, även om, som Anders och Kristoffer sa, det inte går att säga att så här kan alla göra. Men diskutera är alltid ett alternativ.

Tack Anders, jag är så stolt över dig!