fredag 24 september 2010

Hanna!


Fick gosa med Hanna i onsdags och det var ett underbart avbrott i den tuffa tid som är just nu. Mamma Jenny och pappa Fredrik var pigga och glada, med tanke på att det endast gått en vecka sen Hanna föddes. Hoppas på att kunna ta mig tiden att hälsa på ofta då det händer så mycket i början.



Denna söta apa och kofta har jag gett till Hanna som föddes 15 september. Apan hittade jag på nätet och var tvungen att göra en egen. Den har varit färdig ett tag och legat och väntat på ögonen. Så mkt finare med dem men när Hanna börjar tugga på allt får de klippas bort:) Koftan har jag gjort flera gånger men det finns inte en enda som ser lika ut. Tanken är att alla barn är unika och ska få unika koftor.

Mitt fokus just nu är att försöka klara av en dag i taget. Vi har fått en ohållbar situation på jobbet då allt har gått för fort och ingen av oss mår särskilt bra. Ett möte med chefen i måndags där jag sa vad jag tyckte var ett måste. Nu hoppas jag på att vi alla kan ta oss tiden tillsammans så att vi kan bestämma vad vi måste göra. Sa nej till en förfrågan från huvudkontoret idag där de ville ha hjälp av oss. Vi måste hjälpa oss själva först. Så om jag är lite frånvarande och jag inte verkar vara som vanligt vet ni vad det beror på.

Ta hand om varandra och ta tillvara på varje guldstund ni får.

onsdag 15 september 2010

Dopkudde till Frida




I helgen var vi inbjudna till dop för underbara Frida i Seln'! Jag fick kortare tid än vad jag haft tidigare för att slutföra kudden men det gick bra hela vägen. Med ett tydligt mål att jag VILL ge henne en kudde när alla som döpt sig fått det så gick det. Denna gång blev det dessutom en ny design som föddes av felklippning från allra första början. Att göra fel kan bli väldigt bra i slutändan! Frågan är vad du själv har för inställning från början. Våga prova är mitt motto. Ställ dig frågan vad du har att förlora.

Några kort på charmiga Frida som är verkligen är en linslus. Brås på sina båda syskon tror jag.


bröllopskort



När jag får möjligheten att skriva något till människor jag håller av så tar jag chansen. Det bästa är om jag dessutom har tiden att få till det med kalligrafi. Det tar tid och är mkt förberedelser som inte syns och när jag väl är klar så är det en enorm tillfredsställelse. Jag har bokat mig på en kalligrafikurs i oktober och jag längtar, LÄNGTAR! Tänk att få massa tips och nya ideér och framför allt träffa andra med samma intresse. Får se om jag kanske hinner få till ett nytt kort till helgen då jag har en otroligt bra tillfälle jag inte vill missa.